En vår dag för 50 år sedan, den första april 1960, frågade min klasskamrat i Lundby Gymnasium i Göteborg, om jag ville följa med och provköra en vespa på eftermiddagen.
Han hade fyllt 18 år dagarna innan och hade fått ett erbjudande om att provköra en vespa under någon timma. Det lät ju spännande, så naturligtvis svarade jag ja! Vi kom överens om att träffas kl halv fem, Så i solskenet utanför Lundby stod jag och väntade. En ljum vind blåste och tussilagon hade slagit ut. Jag plockade en och satte i knapphålet på min blå parkas. Där kom han då, sladdande i det torra gruset, stannade och jag satte mig upp på sadeln.Drog åt min röda sjarlett, han tog på sig sin hjälm och så bar det av utmed Hjalmar Brantingsgatan ut till Torslanda flygplats.
Där stannade vi och köpte vårens första glass. Sedan körde vi tillbaka mot staden. Återigen vid Lundby frågade han om jag ville åka hem, men jag sa, att jag kunde följa med till Centralen. Det var roligt att åka med. Jag hade ju aldrig åkt vespa tidigare. Vid centralen blev jag jätte förvånad, då han frågade om jag ville följa med på bio på lördagen? Ja, det kan jag väl blev det tvekande svaret. Jag tog sedan spårvagnen hem till Lundby.
Detta blev upptakten till en spirande förälskelse från min sida. ( Han var det redan. Hade kastat snöboll och ”gurat” mig hela den gångna vintern). Förlovning och giftermål följde som resulterade i en härlig familj med fem barn.Fyra pojkar och en flicka i mitten.
Nu är vi pensionärer som lever lyxliv tillsammans med barn, deras trevliga respektive och deras barn. Allt som allt nio gulliga ungar, sju yngre och två på väg in i vuxenlivet.

Tack för alla fina år vi hitintills har fått tillsammans!

Mi