det här är helt offtopic men det är värt ett försök i alla fall. Det handlar om magkänsla.

I ett annat inlägg som du skrev så kommer jag ihåg att du fick en fråga av en annan bloggläsare ang. din syn med det här med tidstress och att du inte var stressad själv. Jag menar inte på något sätt att du ska vara det, men du ¨får jättegärna utveckla det här!

Jag är 21 (fyller 22), och jag kan känna såhär med att bli vuxen/äldre så är det så mycket som känns förutbestämt. Jag har precis börjat på en ekonomiutbildning och snart gått ett år men jag kan känna att det känns så… tråkigt ibland. Inte specifikt min utbildning men det känns som om att så ska man lugga fem år, hux flux så är jag 27, ska göra lite karriär, sen träffa en kille och frå barn när man är strax över 30. INget fel i det här, jag är driftig och vill gärna ha både man karriär och barn, men vad hände med alla häftiga resor jag vill göra, alla killar jag vill pussa på och alla stränder jag vill titta på soluppgångar från? Jag vill volontärjobba, bo i New York, plugga utomlands, leva hippieliv, vara VD, resa jorden runt osv osv!

Och hur ser du på att komma ut ”sent” på arbetsmarknaden. Jag funderar på att byta universitet för jag känner mig inte riktigt motiverad här. Dock skulle jag kanppt få tillgodoräkna mig något utan ”tappa” ett år dvs. som att börja om vid 22. Visst, 22 är ingen ålder men isf börjar jag jobba ”ordentligt” vid 27 förutsatt att jag inte tar sabbatsår osv. Hur ser du på det?

Jag skulle verkligen uppskatta om kunde skriva något litet om det här!

MVH¨

Sofia

Är det förresten en rykiel-halsduk du har hom halsen? Väldigt fin är den hur som helst!!

Kram